3 Tips för att utveckla karaktärerna i boken

Omslag till Storyworks guide to writing character

Just nu håller jag på att utveckla världen och karaktärerna i min senaste bok som är för 9-12-åringar och som utspelar sig ombord en rymdstation. För att få lite inspiration när jag utvecklar karaktärerna har jag använt en del övningar från boken Storyworks guide to writing character som komplement till det jag brukar göra. Bland annat har hon ett frågebatteri för karaktärerna. I vanliga fall brukar jag inte gilla den typen av frågebatterier för jag tycker inte att de ger något för förståelsen av karaktären. Vad spelar det för roll vilken favoritmat de har? Men den här listan hade en del intressanta frågor. Det har verkligen gett insikter när jag jobbat med det… 🙂

Tips 1: Undersök en relation från båda sidorna

En av frågorna är: Hur skulle han/hon beskriva sin viktigaste relation? Eftersom jag valt att gå igenom alla viktiga karaktärerna på det här sättet så gör jag det för båda parterna i en relation, t.ex. man och hustru samt pappa och barn. Det ger mig en väldigt bra förståelse för dem båda och för deras relation. Jag har tittat på relationen innan, men då har jag snarare tänkt på den som en sak. Nu blir det väldigt uppenbart att relationen ser olika ut baserat på vem av parterna du pratar med. I fortsättningen ska jag alltid titta på de viktigaste relationerna från båda sidor.

Tips 2: Fånga idéer när du utvecklar karaktärer

Det blir väldigt tydligt när man är i den fasen som jag är nu att idéutvecklingen om världen, karaktärerna och handlingen hänger ihop. När jag spånar om hur Vani ser på sig själv dyker också scener upp som kanske ska vara med i boken. Det blir också tydligare hur världen fungerar eller hur andra karaktärer är. Därför kan jag aldrig fokusera enbart på det jag håller på med. Idéerna om annat som dyker upp måste fångas så de inte försvinner. Därför hoppar jag fram och tillbaka allt efter att idéerna dyker upp. Så även om jag utforskar Vanis pappa så skriver jag ner alla andra idéer när de kommer.

Tips 3: Friskriv under karaktärsutvecklingen

Det är alltför lätt att börja analysera allt under idéutvecklingen. Det här är den fasen där det är som viktigast att släppa sin ifrågasättande sida och bara fånga det som dyker upp. Det går alltid att ändra senare. Därför friskriver jag alltid under karaktärsutvecklingen, dvs. jag skriver ner det som dyker upp i huvudet utan att ifrågasätta. Ofta ställer jag frågor till mig själv som jag sedan besvarar. Om jag intervjuar karaktärerna så skriver jag ner deras svar på frågan utan att tänka. När det är som bäst befinner jag mig i ett flöde där idéerna kommer och ingenting är fel. Att få allt att hänga ihop är en senare fråga… 🙂

Det var några tips som jag tänkt på nu när jag jobbat med karaktärsutvecklingen. Har du några andra tips?

Ögonblick från en science fiction och fantasykongress

Västerås – Utsikt från hotellet

Det är alltid svårt att förmedla en helg med upplevelser. Vilka av alla ögonblickspärlor ska man lyfta fram och vilka ska få rulla undan i glömska? Det går inte heller att beskriva ett halsband genom att lyfta fram några pärlor. Delarna kan aldrig ge känslan som helheten ger… Trots de svårigheterna och med varningstexten att resultatet inte kommer att ge en rättvis bild av vad jag upplevt så kommer här några ögonblick. 🙂

Efter drygt fyra timmars bilkörning rullade jag in i Västerås vid tvåtiden på fredagen. Vägen till kongresslokalen gick spikrakt och snart var jag i full färd med att ställa upp bord samt diskutera bästa sättet att rymma alla aktiviteterna i Box3. Det skulle vara fantikvariat, bokbutik, boksignering och en författarscen. Det tog en del tid, men resultatet blev (enligt min mening) väldigt bra. Det blev ett ställe för samvaro och upplevelser.

Brådstörtat fick jag kasta mig därifrån för att ta mig till hotellet (Steam Hotel) (gick i slingriga krokar där gpsen inte hade någon aning om hur det såg ut bland nybyggda bostadsområden och slingriga grusvägar), snabbt checka in och sedan ta taxi för att hinna till dagens första panel där vi pratade om hur man gör främmande intelligenser trovärdiga.

Kongressen fortsatte i samma halsbrytande fart och ändå kändes inget stressat eller ansträngande. Mitt första Swecon-år var 2012 och därefter har jag varit med varje år. Det är alltid en kul upplevelse och i år var nog den bästa av dem alla. Vad var det som gjorde årets kongress så bra? Svårt att säga, men det var nog många olika delar som tillsammans gjorde helheten fantastisk…

I år deltog jag i tre paneler: ”Vad gör främmande intelligenser trovärdiga?”, ”Time travel” och ”Automation and AI”. Det är alltid kul att vara med i paneler. Man får diskutera intressanta ämnen med andra paneldeltagare som är pålästa och engagerade. I år var alla ämnen sådana som jag brinner för och vi diskuterade vinklingar som jag är intresserad av. Det kanske är egoistiskt att vilja delta i paneler med ämne som jag är engagerad i, men jag tror att det också blir bättre för publiken… 😉 Kul också med ämnen som finns med i det jag skriver. Första panelen med hur man gör främmande intelligenser trovärdiga var extra passande, eftersom jag under kongressen utvecklade främmande intelligenser som finns med i mitt senaste skrivprojekt. 🙂

På hotellrummet

Varje morgon efter frukost ägnade jag någon timma åt att idéutveckla mitt senaste skrivprojekt. Den ska rikta sig mot 9-12-åringar och större delen utspelar sig på en rymdstation där flera olika typer av utomjordingar bor. Det var skönt att kunna fokusera en stund på det innan det var dags att gå bort till kongressen. Jag har ofta svårt att orka skriva eller jobba med mina skrivprojekt på kvällen under kongresskvällarna, men på morgonen fungerade alldeles utmärkt.

Förutom paneler höll jag också i en föreläsning med titeln ”Kan en AI ha fördomar?” för en mycket intresserad publik. Kul också när mitt yrkesliv (jobbar med test av IT-system inkl. sådana som innehåller AI) kan kombineras med mitt fritidsintresse… 🙂 Jag och Thomas Årnfelt pratade också ”misstag och lyckokast i skrivandet” där vi beskrev olika situationer i våra skrivprojekt och vad vi lärt oss av dem. Som författare är det viktigt att fortsätta att dra lärdomar från både misstag och lyckokast så att vi ständigt kan förbättra berättelserna vi skriver. Det är en av de sakerna som gör det spännande att skriva böcker. Man blir aldrig fullärd… 🙂 På femton minuter hann vi inte så långt så det skulle kunna bli ett ämne för nästa Swecon.

Som alla andra år hade jag även i år med mina böcker så att de som vill få tag på mina böcker ska kunna göra det. I år var andra året som vi körde en gemensam bokbutik, vilket jag tycker är ett riktigt lyft. 🙂 Om jag ska se det från en egoistisk sida så är det bra för jag behöver inte hela tiden känna dåligt samvete för att jag inte är någon annanstans. Jag kan delta i programpunkter, lyssna på programpunkter och umgås med folk så mycket som jag vill. De som vill ha tag på mina böcker kan samtidigt göra det och vill de ha en signatur kan de antingen passa på vid boksigneringen eller fånga mig när de ser mig. Utifrån ett bokköparperspektiv tycker jag också att det är bra, eftersom jag kan passa på när som helst och köpa de böcker som jag vill ha från samma kassa. Jag kan också i lugn och ro gå runt och titta på böckerna. Det blev också ett trevligt hörn med fantikvariatet, bokbutiken, boksignering och författarscen. Det hade gärna fått vara mer aktiviteter på scenen. Jag funderar på om vi till nästa år ska kalla den något annat och öppna upp för alla som har något de vill prata om under femton minuter. Vad tycker du?

Som alla andra lyssnade jag också på flera paneler och intervjuer. Två som jag vill lyfta fram är Patrik Centerwalls föreläsning om Svensk Fantasy och intervjun med Charlie Jane Anders som båda var väldigt intressanta.

Slutligen så skulle ingen kongress vara lika fantastisk utan alla möten med gamla och nya vänner. Det är mycket p.g.a. den sociala samvaron som jag varje år ser till att delta i Swecon. Många spontana samtal kring intressanta ämnen och tillfälle att träffa alla dem som jag möter alltför sällan i den verkliga världen. Genom Swecon har jag fått många fantastiska vänner. Årets kongress var en energikick som jag kan leva på länge…

Tack alla arrangörer och alla som deltog! 🙂

Fantastisk helg i Västerås

Replicon i Västerås 14-16 juni
Bild från Replicons facebooksida

Nu på fredag är det dags för Replicon i Västerås. Det är årets nationella science fiction och fantasykongress (Swecon) så det blir en helg full med fantastiska diskussioner och möten. Första året jag deltog i Swecon var 2012 och därefter har jag varit med varje år.

Det är ett gediget schema med aktiviteter som låter spännande och jag deltar också själv i flera programpunkter.

  • Jag diskuterar vad som gör främmande intelligenser trovärdiga i en panel klockan 17 på fredagen 14 juni. Väldigt passande eftersom jag håller på att idéutveckla en bok med just främmande intelligenser… 🙂
  • Klockan 21 på fredagen sitter jag i en panel för att diskutera Time travel
  • Klockan 14 på lördagen signerar jag mina böcker (kommer att ha med några exemplar av Praktisk mjukvarutestning)
  • Klockan 16 samma dag sitter jag i en panel för att diskutera automisation and ai
  • Direkt efter klockan 17 kommer jag prata utifrån frågan Kan en AI ha fördomar?
  • På söndagen klockan 11:45 kommer jag och Thomas Årnfelt prata om Misstag och lyckokast i skrivandet.
  • Dessutom kommer mina böcker finnas till försäljning i bokbutiken under hela kongressen.

Förutom alla programpunkter som jag själv deltar i planerar jag att lyssna på flera paneler som låter intressanta och umgås med gamla och nya vänner. Det ska bli jättekul! 🙂

Ska du dit?

Vilken roll skulle Karen Gillan (Amy Pond från Doctor Who) spela?

Kedjor känns bara när du rör dig

Ylva Lee Lindell (fantasyförfattare som bl.a. skrivit Eldbunden) skickade mig några frågor om Diligentiatrilogin (rymdopera) som antagligen är intressant även för andra. 🙂

Så här kommer Ylvas frågor med mina svar:

Hur fick du idén till Diligentia serien?

Idén till serien fick jag när jag tittade på ett faktaprogram om rymdresor. De presenterade olika varianter på hur vi skulle kunna ta oss till en annan planet och det som triggade min fantasi var just flergenerationsrymdskeppet. Dte blev starten på en längre tids fundering och läsande av både böcker och avhandlingar på ämnet, bl.a. kring vad som krävs för att få en rymdstation självförsörjande. En framträdande tanke i mycket av det jag läste var oron för hur människor klarar av att leva med andra på liten yta utan möjlighet att ta sig därifrån. Många var rädda för de konflikter som skulle uppstå. Ju större skepp, desto större mängd bränsle krävs också, vilket gjorde att jag bedömde att ett första försök till flergenerationsrymdskepp troligen behövde vara ganska litet. Det satte i sin tur begränsningar på antal personer som kunde följa med. I tankarna när jag följde skeppet med sin lilla besättning så dök det upp ett antal karaktärer som var väldigt envisa i sina frösk att få berätta sin historia… 😉

 

Vad skulle du säga är böckernas motto?

Trilogin handlar i grunden om svårigheten att förändra, eftersom den du är påverkar hur du ser på världen. Olika människor har olika perspektiv och det krävs att du försöker förstå andras perspektiv för att du ska kunna leva tillsammans.

Vilken av huvudkaraktärerna gillar du mest?

Det är många som jag gillar, men om jag måste välja en så blir det Lola. Hon som hela sitt liv försökt vara alla till lags utvecklas till att bli självständig och ta ansvar för sina egna beslut. Får jag välja en till skulle det bli Tammas som i första boken inte får chansen att visa vem han egentligen är, men som utvecklas och får uppleva sin egen kärlekshistoria… 🙂

 

Vilken av dem skulle du stryka eller ta bort om du var tvungen?

Oj, den var svår… Alla har något som jag har svårt att avstå från, men om jag måste skulle jag välja Mira, Lolas väninnan, som gör allt för att bli kapten.

 

Om Diligentia serien blev film, jag vet att jag hade älskat det!!, vem skulle spela kapten Anastasiya?

Karen Gillan som spelar Amy Pond i Doctor Who… 🙂

Tack Ylva för dina frågor… 🙂

Om du är nyfiken på trilogin så kan du just nu köpa första boken till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

Inspiration från Ursula K Le Guin gav upphov till ny värld

Förlora för att vinna

När jag får frågan om det är böcker som ger min främsta inspiration till nya berättelser, brukar jag svara: ”Nej, det är snarare det jag upplever samt händelser i samtiden och fakta.” Det finns dock ett undantag och det är boken ”Förlora för att vinna” som är en annorlunda kärlekshistoria som utspelar sig på planeten Vailao.

”Förlora för att vinna” kom till efter att jag läst Ursula K LeGuins ”Berättelsen är världens språk” som skildrar mötet mellan observatören, lingvisten Sutty, och befolkningen på planeten Aka. Ett möte som till en början är ett icke-möte. Det visar sig nämligen att den civilisation som fanns på Aka då Sutty begav sig från Terra, en resa som tog henne 60 år, inte längre finns. Berättelsen gjorde ett djupt intryck på mig och om du inte läst den så rekommenderar jag den (även om den är svår att få tag på numera).

Läsupplevelsen blev startskottet på en lång tids funderingar kring kulturkrockar och hur historien påverkar nuet. Teman som i och för sig genomsyrar mina andra böcker också… 😉 Ur funderingarna dök diplomaten Sophie upp. Hon som inte alls lämpar sig som diplomat utan som tvärtom får uppdraget för att hennes arbetskamrater ska slippa henne. Sophie dök först upp i novellen ”Skiftning”, men berättelsen ville inte släppa taget. Därför skrev jag en fortsättning under NaNoWriMo. Jag trodde då att den skulle bli ganska kort, men berättelsen om hur Sophie hittade sin plats på den främmande planeten blev 100 000 ord till slut.

Boken har fått väldigt positiva recensioner, se bl.a. på Goodreads. May-Louise Andersson skrev exempelvis på Boktipset om boken: ”På Vailao är livsreglerna annorlunda; kärleken är viktig och den är evig. Varje andetag räknas, minst sagt. Läs boken och du får veta varför. Eva Holmquist kan med få meningar få fram kärleksscener utan att ta till enkla floskler.”

Novellen som blev startskottet har däremot inte blivit publicerad ännu. Kanske skulle jag ta och redigera den… 😉

Om du är nyfiken på ”Förlora för att vinna” som blev till på grund av inspirationen från Ursula K Le Guins bok ”Berättelsen är världens språk” så kan du:

Köpa e-boken

Köpa boken

Dessutom finns den på många bibliotek. Om du läst ”Berättelsen är världens språk” så kommentera gärna om hur du upplevde den. Har du dessutom läst ”Förlora för att vinna” skulle det vara intressant att höra om du kunde upptäcka att den inspirerats av Ursula K Le Guin.

Vad händer efter segern?

Godmorgon segrare, en e-novell om vad som händer efter segern
Godmorgon segrare, en e-novell om vad som händer efter segern

Godmorgon segrare föddes när jag funderade på en novell till Catahyas antologi Efter slutet. Den skulle handla om vad som hände efter att den stora slutscenen utspelat. Och jag hade i för och för sig en novell som handlade om precis det. Novellen Keep fighting har en fortsättning som skulle kunna passa perfekt. Problemet var bara att Keep fighting är skriven på engelska och om jag ska skriva en fortsättning på den så vill jag ha den på samma språk. Därför dög inte den idén.

Men det dröjde inte länge förrän jag hade en ny idé. (Idéer är sällan ett problem för min del… 😉 ) I många berättelser slutar historien när huvudpersonerna vunnit. Jag tror inte att segern är så enkel som man uppfattar det när man läser om berättelserna. Man tror att alla problem ska lösas i och med att huvudpersonen vunnit, men inget löser sig över natt. Det är lätt att tro att det finns en god respektive en ond sida. Men är det verkligen så enkelt? En annan fråga rullade dessutom runt i mitt huvud. Vad händer med dem som förlorat? Hur blir livet för dem? Och det var där novellen Godmorgon segrare föddes. Den följer en av de segrande soldaterna dagarna efter segern. Blir allt verkligen som hen tänkt sig?

 

Snart dags för Vetenskapsrouletten

Fotograf Dick Gillberg
Fotograf Dick Gillberg

Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag ska delta i Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Det ska bli jättespännande! ?

Förra året var första gången som jag deltog. Då pratade jag om hur science fiction kan användas som verktyg för att utforska intressanta frågor som exempelvis kulturkrockar, hur vår uppväxt formar hur vi tänker och hur svårt det är att förändra. Då stod jag i Bältespännarparken i ett av tälten och pratade inför publik.

I år ska jag delta i vetenskapsrouletten. Det kommer att finnas en forskare i varje gondol i Lisebergshjulet och publiken vet inte i vilken gondol de kommer att hamna i. Jag kommer att prata om varför svensk fantastik är viktigt och vad den kan erbjuda. Under hela varvet så kommer jag ha en dialog med de som sitter i min gondol. Om jag minns rätt så är det sex till åtta varv vi kommer att hinna med. Det känns en smula pirrigt, eftersom jag inte vet vilka som hamnar i min gondol. Jag vet därför inte om de överhuvudtaget är intresserade av fantasy och science fiction. Därför kommer det inte heller bli en renodlad presentation utan jag kommer lägga upp det som ett samtal. Baserat på vad de som är med tycker och tänker så utforskar vi olika delar i vad svensk fantastik innebär och vad det kan erbjuda. Det ska bli riktigt spännande.

Vetenskapsrouletten äger rum i Lisebergshjulet kl 15 – 17 fredagen 20 april.

Nu finns Science fiction novellen ”En annan dag” som e-novell

EnAnnanDagOmslag

 

Bella är en android som finns till för att tjäna. Enligt människor är sådana som hon inte kapabla att känna, tycka eller vilja. Bella tycker dock en hel massa. Hon känner, hon vill och hon är förälskad. I Tom, som också är en android. Bella lever dagligen med verbala övergrepp från människor. Verbala övergrepp som måste accepteras eftersom hotet att skickas till förbränningsugnen är ständigt närvarande. Men en dag händer något som gör att Bella inte längre kan fortsätta på samma sätt. Hon måste göra ett val som kan innebära skillnaden mellan liv och död …

”Jag kan inte återberätta alla noveller här (15 stycken) men om jag ska välja ut mina favoriter så var det En Annan Dag av Eva Holmquist. En fin novell om en hybrid (människorobot) som utnyttjas som slav och hennes längtan till ett fritt liv med den hon älskar.” – Carola Strömstedt

”Berättelsen är engagerande, läskigt aktuell och en påminnelse till oss alla att aldrig glömma.” – Bokhuset

Du kan bl.a. få tag på e-novellen hos

 

Tredje principen är fantastisk!

9789198231700_200_tredje-principen_haftad

Har just läst ut ”Tredje principen” av Anna Jakobsson Lund. Jag var nyfiken på att läsa boken, eftersom jag blev så förtjust i hennes novell ”Doften av mango” som fanns med i antologin ”Maskinblod 3”. Det är verkligen en fantastisk bok! 🙂

”Tredje principen” utspelar sig i en annan värld än hennes novell, men jag känner ändå igen tonen. I går kväll kunde jag inte sluta läsa utan det blev alldeles för sent innan jag väl släckte lampan.

Det här är en dystopi och om du gillar böcker som ”Divergent” kommer du att älska den här boken. Världen är rik och genomtänkt. Tema välutvecklade och den är full av intressanta karaktärer. Dessutom är den spännande och svår att lägga ifrån sig. Kan du önska mer?

Det är för närvarande relativt ont om nyskriven svensk science fiction, men här har vi en ny favoritförfattare som jag är övertygad om kommer att bli riktigt stor.

Jag längtar efter nästa bok i serien! 🙂

Du kan hitta den bl.a. hos bokus och adlibris.