Författararkiv: Eva Holmquist

Vill du fira releasen av Ur askan av Gallus?

UR ASKAN AV GALLUS

När första delen i min ungdomsfantasytrilogi om det främmande riket Gallus kom ut, skrev bloggen Bokhuset om den: ”Boken är välskriven med ett härligt driv ända från start och ett persongalleri som känns nyanserat, levande och genuint. Gallus mystiska och spännande värld lockade mig till sträckläsning där jag sögs in i äventyret tillsammans med Matilda och hennes vänner. Samtidigt fasade jag för slutet för varje blad jag vände. Det kändes som att behöva säga farväl till nya vänner alldeles för tidigt. Förhoppningsvis är det här första boken i en serie som för min del gärna får bli hur lång som helst.”

Nu kommer sista delen ut som e-bok och det vill jag fira med er. Under en timma pågår releasen på nätet. Det blir blandade inlägg och möjlighet att ställa frågor till författaren. Dessutom kommer det finnas extra förmånliga erbjudanden. Du hittar releasefesten här och den äger rum kl 14 lördagen 1 september.

Välkommen! :-)

Eva

FacebookTwitterGoogle+PushaShare

Vilken roll skulle Karen Gillan (Amy Pond från Doctor Who) spela?

Kedjor känns bara när du rör dig

Ylva Lee Lindell (fantasyförfattare som bl.a. skrivit Eldbunden) skickade mig några frågor om Diligentiatrilogin (rymdopera) som antagligen är intressant även för andra. :-)

Så här kommer Ylvas frågor med mina svar:

Hur fick du idén till Diligentia serien?

Idén till serien fick jag när jag tittade på ett faktaprogram om rymdresor. De presenterade olika varianter på hur vi skulle kunna ta oss till en annan planet och det som triggade min fantasi var just flergenerationsrymdskeppet. Dte blev starten på en längre tids fundering och läsande av både böcker och avhandlingar på ämnet, bl.a. kring vad som krävs för att få en rymdstation självförsörjande. En framträdande tanke i mycket av det jag läste var oron för hur människor klarar av att leva med andra på liten yta utan möjlighet att ta sig därifrån. Många var rädda för de konflikter som skulle uppstå. Ju större skepp, desto större mängd bränsle krävs också, vilket gjorde att jag bedömde att ett första försök till flergenerationsrymdskepp troligen behövde vara ganska litet. Det satte i sin tur begränsningar på antal personer som kunde följa med. I tankarna när jag följde skeppet med sin lilla besättning så dök det upp ett antal karaktärer som var väldigt envisa i sina frösk att få berätta sin historia… 😉

 

Vad skulle du säga är böckernas motto?

Trilogin handlar i grunden om svårigheten att förändra, eftersom den du är påverkar hur du ser på världen. Olika människor har olika perspektiv och det krävs att du försöker förstå andras perspektiv för att du ska kunna leva tillsammans.

Vilken av huvudkaraktärerna gillar du mest?

Det är många som jag gillar, men om jag måste välja en så blir det Lola. Hon som hela sitt liv försökt vara alla till lags utvecklas till att bli självständig och ta ansvar för sina egna beslut. Får jag välja en till skulle det bli Tammas som i första boken inte får chansen att visa vem han egentligen är, men som utvecklas och får uppleva sin egen kärlekshistoria… :-)

 

Vilken av dem skulle du stryka eller ta bort om du var tvungen?

Oj, den var svår… Alla har något som jag har svårt att avstå från, men om jag måste skulle jag välja Mira, Lolas väninnan, som gör allt för att bli kapten.

 

Om Diligentia serien blev film, jag vet att jag hade älskat det!!, vem skulle spela kapten Anastasiya?

Karen Gillan som spelar Amy Pond i Doctor Who… :-)

Tack Ylva för dina frågor… :-)

Om du är nyfiken på trilogin så kan du just nu köpa första boken till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

Tre saker du inte visste om Gallus och när nästa bok kommer ut

UR ASKAN AV GALLUS

 

Omslaget till ”Ur askan av Gallus” (sista delen i Gallustrilogin) är klart. :-)

Även den här gången är det AR Yngve som gjort omslaget. E-boken kommer 1 september och den tryckta boken kommer 1 november.

Jag har också fått ett meddelande från Lisa Rodebrand (science fiction och fantasyförfattare som bl.a. skrivit En droppe i rymden). Hon har läst de två första böckerna i serien och har tre frågor om Gallus som jag tänkte passa på att besvara. :-)

Hej Eva!

Jag har läst de två första böckerna om Gallus och väntar ivrigt på tredje delen. Jag undrar om jag skulle kunna få ställa tre frågor om världen som du har skapat?

1. I första boken så drömförflyttar sig Matilda. Hon vaknar upp i världen Gallus där hon har fått en annan flickas, Hannas kropp. I den nya världen tvingas hon delta i en tävling där hon ska förflytta sig till en annan plats bara genom att föreställa sig den platsen. Jag undrar om du kan berätta mer om de här två magiska förflyttningarna? Hänger de ihop på något sätt, alltså är de två delar av samma magi, eller är det två helt olika saker?

Ja, du har helt rätt. De är två delar av vad som i grunden är samma magi. Det är svårare att drömförförflytta sig (där du tar över någon annans kropp) än det är att förflytta sig. Du måste drömma om platsen dit du vill komma och i drömmen röra vid den vars kropp du ska ta över. Vid förflyttning behöver du enbart tänka dig platsen du vill till, vilket naturligtvis är svårt om du aldrig varit där innan. Du kan komma väldigt fel alternativt om du inte kan uppnå den fokusering som krävs så lyckas du inte förflytta dig alls. I Gallus är det såvitt någon vet enbart människor och de långlivade som har den här förmågan.

2. Kapten Fidesko, fågelmannen, är en skön karaktär som ofta misslyckas med det som han företar sig, men har ett stort hjärta och ger aldrig upp. Jag undrar om du kan berätta mer om den militära värld som han kommer ifrån? Vad är bakgrunden till att fåglarna är militärer och hur är de organiserade?

Alla gallus, d.v.s. fåglarna, är inte militärer, men riket styrs av militären. Skälet till det är de långa krig som härjat riket. Även om det nu varit fred under en längre tid så har det aldrig varit en stabil fred utan gallus vidmakthåller den med sin militärmakt. Det är så de tvingar övriga varelser i riket att göra som de vill.

I flygvapnet finns följande med lägst rang först: Kadett, Fänrik, Löjtnant, Kapten, Major, Överstelöjtnant, Överste, Bragadir 4stjärnig överste, Generalmajor, Generallöjtnant och General. Den som leder landet är General. Det finns med andra ord bara en. Flygvapnet är också enda rättsväsendet i riket och befattar sig mestadels med gallus. När andra varelser bedöms hota riket får de ingen rättegång utan döms av den med högst rang i området.

3. Sticke, rövarpojken, är historiens trickster. Men han har lite problem med att de andra rövarna ser honom som en skojare och inte tar honom på allvar när han har verkliga uppdrag och kommer med varningar. Kan du berätta mer om rövarna som folkslag? Är de människor eller är de något annat? På vilket sätt skiljer de sig från ”vanliga” människor?

Rövarna är inte människor utan ett helt eget folkslag. De kan med andra ord inte fortplanta sig med människor. Troligen finns någonstans långt bak i evolutionen gemensamma förfäder, men det är långt tillbaka. En gissning är att de möjligtvis delar c:a 2% av det genetiska materialet. Rövarna är alltså ungefär lika nära släkt med människor som vi är med schimpanser. De är ursprungligen ett samlar- och jägarfolk som är nomader. De levde i ljusa skogarna runt hela riket, men drevs under senaste kriget in i mörka skogen av gallus och människor som ville åt de områden där de levde. Eftersom de saknar möjlig försörjning i mörka skogen har de alltsedan dess livnärt sig genom att stjäla varor och mat från främst människor.

De är mycket kortare och spensligare än människor. För att lätta kunna äta exempelvis fisk som de fiskade ur sjöarna har de spetsiga tänder. Deras huvuden är rundare än människors och håret är strävare. De är väldigt smidiga och kan ta sig in genom små utrymmen. Mycket mindre hål än vad man skulle tro när man ser dem. Det finns teorier om att de kan forma om skelettet för att kunna ta sig in genom smala utrymmen exempelvis, men ingen har lyckats bekräfta den teorin. De har inget skriftsspråk, men en riklig verbal berättartradition.

Tack för att jag fick ställa de här frågorna! Det kommer att bli otroligt spännande att få läsa den tredje och avslutande delen om Gallus. Soliga hälsningar, Lisa

Tack, Lisa! :-)

Om du är nyfiken på trilogin så kan du just nu köpa första boken till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

Tre frågor om världen i Förlora för att vinna

Förlora för att vinna

I samband med att vi spelade in en intervju för Marcus Olaussons poddcast Ordbyting Podd bad jag honom att ställa tre frågor om världen i Förlora för att vinna (som han inte läst klart). Tanken är att det kan vara intressant även för andra som börjat läsa eller vill läsa boken. Så här kommer Marcus frågor om världen med mina svar… :-)

Det mest iögonfallande är vailanernas färgglada hud som ändrar färg efter deras humör. Hur har du tänkt kring detta, vad det fyller för evolutionär funktion osv?

Vailanerna är främst inspirerade av havslevande djur och deras mönster skapas på motsvarande sätt som för bläckfiskar. Den utvecklades från början som ett kamouflage från rovdjur (som det finns många på planeten). De rörde sig ursprungligen i en stor mängd miljöer och därför behövde mönstrena kunna ändras. Det här skiljer sig från deras tidigare utvecklingssteg där de främst är bosatta och därför inte har samma behov av kamouflage. Den kommer alltså först i deras vuxenform. Som foster och barn har de med andra ord inget kamouflage. Det varierande kamouflaget utvecklades också sedan som ett sätt att kommunicera innan språket utvecklats. Det var i samband med det kopplingen till känslorna kom, eftersom det var viktig information att kommunicera. Förmågan blev sedan kvar när språket utvecklades och de har numera svårt att medvetet kontrollera det. Deras mönster har också blivit mer fast.

Vailanerna är långa, ungefär dubbelt så långa som människor vill jag minnas, beror det på gravitation eller andra faktorer?

Att det är möjligt beror på den lägre gravitationen. Utvecklingsmässigt beror det också på ett skydd mot rovdjur. De är inte speciellt snabba utan behövde förlita sig på list, kamouflage och att i god tid upptäcka eventuella rovdjur. Eftersom de också rör sig över stora ytor kunde de inte förlita sig på en god kännedom om omgivningen, eftersom den ofta var helt ny för dem.

Deras samhälle upplevs som lågteknologiskt men ändå har de teknisk apparatur som låter dem transportera en människa till deras värld. Vad har drivit deras utveckling? Vad har hämmat den?

Så långt som du hunnit i berättelsen har du enbart stött på en stad. Deras planet är uppbyggt med ett stort antal stater som består av en huvudstad med omkringliggande bosättningar. I staden Eco, som är den stad som Sophie kommer till först och också är den stad som hämtade dit henne, finns det en spänning mellan utveckling och att behålla saker vid det gamla. Staden grundades av en man som ville att alla vailaner skulle slippa den vandring som de gör när de är könsmogna och därför ville skapa den optimala staden att leva i. Han var under sin livstid (och vailaner lever länge) styrande i staden och påverkade hur den utvecklades. Han såg Eco som en slutpunkt, inte en startpunkt. Den synen har naturligtvis inte delats av alla som senare levt i staden, vilket gjort att det trots det finns en livskraftig teknologisk utveckling. På grund av grundarens inställning är den dock dold. Det innebär att i många av de äldre husen finns inre delar som inte ser ut som de gamla och rymdraketer döljs under ytan. Samtidigt har hans inställning delvis stoppat utveckling som exempelvis telefoner, eftersom han inte såg behov av det när vailanerna som lever runt staden lätt kan vandra in till Eco och rapportera vad som händer. När det gäller andra teknikområden är de före oss som exempelvis med vagnar som svävar. I andra delar av planeten har de inte alls samma motstånd och där finns tekniken också mer synlig.

Tack Marcus för frågorna! :-)

Så det var lite kort kring världen i Förlora för att vinna som handlar om Sophie som kommer till planeten Vailao, hamnar i konflikt med de styrande för staden Eco och måste fly. Om du är nyfiken på den så kan du just nu köpa den till halva priset i sommarkampanjen på Adlibris. Köp den här till sommarpris.

Intryck från Fantastika 2018

Dieselverkstaden

Fantastika var i år valt till Swecon, dvs den nationella science fiction och fantasykongressen. Den ägde rum Dieselverkstaden i Sickla där vi varit ett antal gånger tidigare. Mitt första Swecon var 2012 så det här var mitt sjunde Swecon. Det var en jätterolig helg som var fylld av många möten, skratt och samtal. Den rusade dock förbi så jag hann inte prata med alla som jag velat.

Mina böcker fanns i bokbutiken så jag tjänstgjorde i kassan under två pass och hade en signering under helgen. Tack Elin Holmerin för att du ordnade med den. Det fungerade mycket bra med en gemensam bokbutik istället för att var och en skulle stå vid sitt egna bord. Små saker vill vi säkert tweeka till nästa år som att göra författarsamtalen i bokbutiken mer synliga, t.ex. genom att inkludera dem i programmet, men överlag tror jag konceptet är här för att stanna.

Jag var moderator för en panel (to write for different medias) med fantastiska deltagare, vilket gjorde mitt jobb väldigt enkelt…  Deltagarna var Mike Carye (som skrivit den fantastiska The Girl with all the Gifts), Sara Bergmark Elfgren (som skrivit Cirkeln tillsammans med Mats Strandberg och  den fantastiska Norra Latin på egen hand) och slutligen Gustav Tegby (som skrivit många skådespel som jag tyvärr inte sett). Deltagarna hade tonvis med erfarenheter så det blev ett mycket intressant samtal där jag lärde mig väldigt mycket.

Deltog i fyra andra paneler (how to use animals in stories, från bok till tv-serie, the ethics of generation space ships och att ge ut ljudböcker) med trevliga medpanelister och publik. I How to use animals in stories kan jag tipsa om Kij Johnsons At the Mouth of the River of Bees och min egen Blodskifte. När det gäller diskussionen om Ethics of generation spaceships pratade vi bland annat om Peter Ekbergs trilogi om Arena Trexo (fast jag hoppas fortfarande på en fjärde bok… 😉 ) och min trilogi om rymdskeppet Diligentia.

Dessutom hade jag ett förlagssnack, blev intervjuad för Fandompodden (ni lyssnar väl alla på Fandompodden… ;.) och hade diskussion om omslaget till sista boken i Gallustrilogin. Därutöver lyssnade jag på paneler, bl.a. en som tipsade om TV-serier. Där skulle jag vilja tipsa om två ytterligare som båda finns på Netflix; Strange Empire och Killjoys. kolla in dem! :-)

Guest of Honor intervju Kij Johnson

Jag lyssnade på guest of honor intervjun med Kij Johnson, den var verkligen intressant. :-)

Research fantastik workshop

Deltog i en fantastisk workshop kring research som Cinna Lupina Ojala och Ewa Broberg  höll i. Verkligen inspirerabde. :-)

Med en så späckad helg var det nog förståeligt att jag var en smula trött idag… 😉 Allting fungerade fantastiskt bra och det var inget som strulade. En riktigt bra con! :-) Tack alla ni som arrangerade, gophade och deltog i programmet!

3 tips för att skriva och läsa steampunk

9781447225089_200x_boneshaker_haftad

Jag har just skrivit klart en steampunk novell. Det är annorlunda jämfört med andra typer av noveller upplever jag. Därför tänkte jag dela med mig av tre tips som jag lärde mig under arbetet. Dessutom kommer jag att ge tre tips på bra steampunk.

För Steampunk som utspelar sig i Sverige brukar man säga att de utspelar sig under oskariansk tid, det vill säga slutet av 1800 talet. Utspelar de sig i det brittiska samväldet brukar man prata om viktoriansk tid. Steampunk är en alternativ historia, d.v.s. hur hade det sett ut om ångteknologin utvecklades längre än vad den egentligen gjorde. (Notera att jag är ingen expert på steampunk. Vill du läsa wikipedias definition så hittar du den) här. Därför kan man tycka att man kan göra som man vill, men det är inte riktigt sant. Steampunk har utmärkande element som behöver inkluderas för att det verkligen ska kännas som steampunk. Vanligt är att de inkluderar luftskepp, goggles, ångmaskiner och en äventyrslust. Det finns många åsikter om vad steampunk innebär och jag ska inte gå in på den diskussionen här utan fortsätta med mina tips om du vill skriva steampunk.

Skrivtips 1: Läs steampunk. Genom att själv läsa snappar du omedvetet upp en hel del av det som är en del av steampunk, vilket gör det lättare att få rätt känsla på arbetet. Läs också olika författare för att se variationen som finns inom genren.

Skrivtips 2: Få de små detaljerna korrekta. För om du verkligen ska få en 1800-hundratalskänsla så behöver det finnas någonting som signalerar att det här utspelas under den tidsperioden. Det behöver inte gälla alla aspekter, eftersom steampunk också har ett punkelement . Vi skriver en alternativ historia och det kan innebära sociala, teknologiska och kulturella skillnader jämfört med hur det verkligen var på 1800-talet. Men du måste behålla någonting som det var annars så kommer det inte att kännas som den tidsperioden. Jag har därför försökt få klädedräkter korrekta och liknande faktorer för att få en 1800-talskänsla.

Skrivtips 3: Utveckla språket. Du kan inte ta 1800-talsspråket rakt av och tro att det blir en läsbar upplevelse för en läsare idag. Jag har läst ett flertal noveller som fastnat i just den fällan. Du kan ta element av hur man talade, t.ex. titlar, tilltal och liknande. Men det fullständiga språket blir inte läsbart för dagens publik. Min filosofi när det gäller en berättelses språk är att det ska vara transparant, d.v.s. det ska inte stå i vägen för berättelsen utan stödja den.

Det här var mina tre tips för att skriva steampunk. Har du ytterligare tips?

Då kommer vi till mina lästips. Jag har valt tre författare som jag personligen är väldigt förtjust och vars böcker jag alltid slukar. Av deras böcker har jag valt en som jag tycker är en bra första bok.

Lästips 1: Boneshaker av Cherie Priest.  Tyvärr tror jag inte den finns på svenska.

”Sixteen years ago, as the American Civil War dawned, gold brought hordes to the frozen Klondike. Fanatical in their greed, Russian prospectors commissioned Dr Leviticus Blue to create a great machine, to mine through Alaska’s ice. Thus the Incredible Bone-Shaking Drill Engine was born. But the Boneshaker went awry, destroying downtown Seattle and unearthing a subterranean vein of blight gas. Anyone who breathed its fumes turning into the living dead. The devastated city is now walled in to contain the blight. But unknown to Briar, his widowed mother, Ezekiel is going in. His quest will take him into a city teeming with ravenous undead, air pirates, criminal overlords, and heavily armed refugees. And only Briar can bring him out alive.”

9789173552271_200x_sjallos

Lästips 2: Själlös av Gail Carriger. Den engelska utgåvan heter Soulless och det är den som jag läst.

”Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö, ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och, värst av allt, halv italienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?”

9789188183170_200x_stenstoder_haftad

Lästips 3: Stenstoder av Lupina Ojala. Det här är en av Lupinas steampunknoveller. Hon har fler och de är alla bra. Lupina är en svensk författare som förutom steampunk och skrivit fantasy, skräck och annan typ av science fiction. Jag rekommenderar alla hennes berättelser.

”Året är 1879 i ett alternativt Götheborg. Den unga, rika Amanda af Silvferskjöld lever ett tillbakadraget och stillsamt liv, inte helt av fri vilja. En morgon görs ett makabert fynd i hamnen och stadens invånare blir både förbryllade och skrämda. Är det en smaklös skämtare som varit i farten eller har en galning med osannolika förmågor kommit till staden?”

Brukar du läsa steampunk? Har du fler lästips?

Inspiration från Ursula K Le Guin gav upphov till ny värld

Förlora för att vinna

När jag får frågan om det är böcker som ger min främsta inspiration till nya berättelser, brukar jag svara: ”Nej, det är snarare det jag upplever samt händelser i samtiden och fakta.” Det finns dock ett undantag och det är boken ”Förlora för att vinna” som är en annorlunda kärlekshistoria som utspelar sig på planeten Vailao.

”Förlora för att vinna” kom till efter att jag läst Ursula K LeGuins ”Berättelsen är världens språk” som skildrar mötet mellan observatören, lingvisten Sutty, och befolkningen på planeten Aka. Ett möte som till en början är ett icke-möte. Det visar sig nämligen att den civilisation som fanns på Aka då Sutty begav sig från Terra, en resa som tog henne 60 år, inte längre finns. Berättelsen gjorde ett djupt intryck på mig och om du inte läst den så rekommenderar jag den (även om den är svår att få tag på numera).

Läsupplevelsen blev startskottet på en lång tids funderingar kring kulturkrockar och hur historien påverkar nuet. Teman som i och för sig genomsyrar mina andra böcker också… 😉 Ur funderingarna dök diplomaten Sophie upp. Hon som inte alls lämpar sig som diplomat utan som tvärtom får uppdraget för att hennes arbetskamrater ska slippa henne. Sophie dök först upp i novellen ”Skiftning”, men berättelsen ville inte släppa taget. Därför skrev jag en fortsättning under NaNoWriMo. Jag trodde då att den skulle bli ganska kort, men berättelsen om hur Sophie hittade sin plats på den främmande planeten blev 100 000 ord till slut.

Boken har fått väldigt positiva recensioner, se bl.a. på Goodreads. May-Louise Andersson skrev exempelvis på Boktipset om boken: ”På Vailao är livsreglerna annorlunda; kärleken är viktig och den är evig. Varje andetag räknas, minst sagt. Läs boken och du får veta varför. Eva Holmquist kan med få meningar få fram kärleksscener utan att ta till enkla floskler.”

Novellen som blev startskottet har däremot inte blivit publicerad ännu. Kanske skulle jag ta och redigera den… 😉

Om du är nyfiken på ”Förlora för att vinna” som blev till på grund av inspirationen från Ursula K Le Guins bok ”Berättelsen är världens språk” så kan du:

Köpa e-boken

Köpa boken

Dessutom finns den på många bibliotek. Om du läst ”Berättelsen är världens språk” så kommentera gärna om hur du upplevde den. Har du dessutom läst ”Förlora för att vinna” skulle det vara intressant att höra om du kunde upptäcka att den inspirerats av Ursula K Le Guin.

Vad händer efter segern?

Godmorgon segrare, en e-novell om vad som händer efter segern

Godmorgon segrare, en e-novell om vad som händer efter segern

Godmorgon segrare föddes när jag funderade på en novell till Catahyas antologi Efter slutet. Den skulle handla om vad som hände efter att den stora slutscenen utspelat. Och jag hade i för och för sig en novell som handlade om precis det. Novellen Keep fighting har en fortsättning som skulle kunna passa perfekt. Problemet var bara att Keep fighting är skriven på engelska och om jag ska skriva en fortsättning på den så vill jag ha den på samma språk. Därför dög inte den idén.

Men det dröjde inte länge förrän jag hade en ny idé. (Idéer är sällan ett problem för min del… 😉 ) I många berättelser slutar historien när huvudpersonerna vunnit. Jag tror inte att segern är så enkel som man uppfattar det när man läser om berättelserna. Man tror att alla problem ska lösas i och med att huvudpersonen vunnit, men inget löser sig över natt. Det är lätt att tro att det finns en god respektive en ond sida. Men är det verkligen så enkelt? En annan fråga rullade dessutom runt i mitt huvud. Vad händer med dem som förlorat? Hur blir livet för dem? Och det var där novellen Godmorgon segrare föddes. Den följer en av de segrande soldaterna dagarna efter segern. Blir allt verkligen som hen tänkt sig?

 

Vetenskapsrouletten

Vetenskapsrouletten

I fredags var det då dags för Vetenskapsrouletten. Vi var fyrtiotvå föreläsare som samlades nedanför Lisebergshjulet en stekhet dag i Göteborg. Från att ha varit vinter med snö var det nu plötsligt tjugo grader varmt med strålande solsken.

Ämnena vi skulle prata om var mellan himmel och jord. Några exempel:

  1. Globala målen för hållbar utveckling
  2. Vattnets historia på planeten Mars
  3. Allt är inte guld som glimmar
  4. Nuclear Physics and Energy

Själv pratade jag om ”Behövs svensk fantastik och vad kan den erbjuda?”

Mängden besökare var mycket färre än arrangörerna räknat med, men det var väldigt trevligt ändå.

Första turen var med två personer som var väldigt intresserade av fantasy och science fiction, men som inte visste särskilt mycket om svensk fantastik. Det blev ett mycket givande samtal där även jag fick en hel del boktips och där vi tillsammans reflekterade över hur sammanhanget där ett verk skrivs påverkar både verket, men också läsarna.

Den andra turen var med två studenter från Indonesien så det samtalet blev på engelska. De var väl inte jätteintresserade av svensk fantastik, eftersom de inte kunde svenska och den av dem som läste, inte läste fantastik. det blev ändå ett trevligt samtal och de blev överförtjusta över vykorten med motiv från ”Attentaten i Gallus” så jag skickade med några extra…

Utsikt från Lisebergshjulet

Utsikten från Lisebergshjulet var fantastisk även om jag inte såg så mycket av den, eftersom jag var försjunken i samtalet med besökarna. :-)

Vetenskapsrouletten var en väldigt trevlig upplevelse. Synd att det inte var fler som tog tillfället i akt.

Har du besökt Vetenskapsfestivalen i år?

Snart dags för Vetenskapsrouletten

Fotograf Dick Gillberg

Fotograf Dick Gillberg

Nu är det mindre än en vecka kvar innan jag ska delta i Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Det ska bli jättespännande! 😃

Förra året var första gången som jag deltog. Då pratade jag om hur science fiction kan användas som verktyg för att utforska intressanta frågor som exempelvis kulturkrockar, hur vår uppväxt formar hur vi tänker och hur svårt det är att förändra. Då stod jag i Bältespännarparken i ett av tälten och pratade inför publik.

I år ska jag delta i vetenskapsrouletten. Det kommer att finnas en forskare i varje gondol i Lisebergshjulet och publiken vet inte i vilken gondol de kommer att hamna i. Jag kommer att prata om varför svensk fantastik är viktigt och vad den kan erbjuda. Under hela varvet så kommer jag ha en dialog med de som sitter i min gondol. Om jag minns rätt så är det sex till åtta varv vi kommer att hinna med. Det känns en smula pirrigt, eftersom jag inte vet vilka som hamnar i min gondol. Jag vet därför inte om de överhuvudtaget är intresserade av fantasy och science fiction. Därför kommer det inte heller bli en renodlad presentation utan jag kommer lägga upp det som ett samtal. Baserat på vad de som är med tycker och tänker så utforskar vi olika delar i vad svensk fantastik innebär och vad det kan erbjuda. Det ska bli riktigt spännande.

Vetenskapsrouletten äger rum i Lisebergshjulet kl 15 – 17 fredagen 20 april.